Hej!
Det blir ett kortare inlagg idag da vi befinner oss pa Sydneys flygplats med en timme kvar till flyget gar. Vi har idag firat Australiens nationaldag med SOL!!!! Mycket ovanligt och valdigt trevligt.
Efter en promenad i stan motte vi upp med Stina och tva av hennes vanner pa en pub som hette Bar 100. Det har varit mycket folk i rorelse pa stan och en hel del batar i Sydney Harbour.
Detta ar saledes var sista dag och nu vantar en laaang resa tillbaka till Stockholm, narmare bestamt 27 timmar. I Peking kommer vi precis som pa nerresan att snallt fa vanta i 7 timmar och dar ar det som ni vet forbjudet att blogga sa det har blir det sista inlagget pa resande fot. Vi kommer givetvis att blogga en sista gang nar vi val ar hemma med den utlovade sammanfattningen av resan.
Vi vill redan nu passa pa att tacka alla vara trogna lasare som varje dag har foljt bloggen. Det har vart kul att skriva for er och vi vet att ni ar manga som laser aven om det ar farre som kommenterar.
Nu ar det dags att ta farval av Australien. For denna gang
Heeeeeeeej daaaaaaa!!
torsdag 26 januari 2012
onsdag 25 januari 2012
Snabb uppdatering från Kuala Lumpur
Eftersom det visade sig att jag redan var inloggad på JMS-bloggen när jag nyfiket skulle uppdatera mig om hur det gått för Jonte och Stefan med deras senaste möte med Australiensiska gränsbevakningen, eventuella Tooheyesintag och häng med Stina i Sydney, så tänkte jag att jag lika gärna kunde skriva ett några raders inlägg och meddela att jag kommit fram hel och välbehållen till Kuala Lumpur. Har tillbringat denna dag på flygplatshotellet och haft rätt långtråkigt och varit rätt trött då jag vaknade kl 06 lokal tid efter endast fem timmars sömn. På något sätt har jag ändå fått de senaste 12 timmarna att gå. Hotellet har ett poolområde där jag tillbringat en del tid och efter tre veckor i NZ med förvisso sol titt som tätt, men sällan någon värme att tala om, var det skönt att chilla i 35 grader och sedan kunna hoppa i poolen utan att få köldskador.
Nu är kl 18.30 lokal tid och jag har precis tryckt i mig en fried rice vilket sannolikt kommer att bli min basföda de närmaste veckorna. Love it. Om ett par timmar är det dags att ta shuttlebussen till flygplatsen fem minuter bort och möta Martin. Imorgon kl 12.30 flyger vi till Langkawi. Nu ska jag försöka logga in på den andra bloggen som jag inte loggat in och skrivit något i ännu, så hörs vi där.
Jonte och Stefan, tack för ert fina resesällskap. Det var en helt grym resa och allt har ju gått otroligt smidigt trots att vi tappat bort lite saker på vägen. Ha det grymt kul era sista timmar Sydney. Kram kram från Malin
Nu är kl 18.30 lokal tid och jag har precis tryckt i mig en fried rice vilket sannolikt kommer att bli min basföda de närmaste veckorna. Love it. Om ett par timmar är det dags att ta shuttlebussen till flygplatsen fem minuter bort och möta Martin. Imorgon kl 12.30 flyger vi till Langkawi. Nu ska jag försöka logga in på den andra bloggen som jag inte loggat in och skrivit något i ännu, så hörs vi där.
Jonte och Stefan, tack för ert fina resesällskap. Det var en helt grym resa och allt har ju gått otroligt smidigt trots att vi tappat bort lite saker på vägen. Ha det grymt kul era sista timmar Sydney. Kram kram från Malin
tisdag 24 januari 2012
Hej då NZ :(
Vi vill börja med att be om ursäkt för att detta inlägg har dröjt lite, det är inte värdigt vår blogg att inte leverera till våra läsare. Vi ska alldeles strax förklara oss men först ska vi ge er en återblick över vår sista dag i NZ.
Vi vaknade upp i tisdags med vetskapen om att detta var de sista timmarna som JMS skulle tillbringa tillsammans på minst en månad. Lite ledsamt och vemodigt må vi säga för det har vart en fantastisk tid här. Efter utcheckningen på Best Western i Christchurch käkade vi frukost inne i stan i ett väder som får anses vara bra med tanke på de senaste dagarna. Vi tog en längre promenad i Botanic Gardens där det verkade vara någon form av festligheter på gång. Barn
hade blåsa-ballong-till den spricker-tävling och en halvtrött engelsman som stod för buskishumor i andra änden av den stora parken
Vi begav oss senare tillbaka till hotellet för att hämta Bobo Explorer II som skulle tankas upp med 91 ultra bensin för sista gången av tre glada svenskar innan det var dags att ta avsked av denna resekamrat på Europcars parkering vid flygplatsen. Väl inne på flygplatsen vägde vi både väskor och bloggare för att se om de klarade viktkontrollen. Väskorna var det inga problem med däremot hade i alla fall en av resenärerna dragit på sig lite övervikt under resan. Det innebär att när vi väl kommer hem till Sverige igen är det träning som står högst upp på listan
Hej då bloggen, hej då Stefan och Jonte, hej då NZ!
Planet var stort och hade ett väldigt stort utbud av 100-tals filmer och serier, spel, musik m.m. Det serverades god mat och vi tog oss ett glas rött på denna knapp 4 timmar långa flight. I Sydney så stod vi med både pass och våra "arrival cards" redo. För er som inte har besökt NZ eller Australien så är de väldigt hårda med vilka de släpper in och vad resenärerna har med sig. Man är tvungen att deklarera för alkohol och tobak vilket inte är så konstigt. Men även för mat, frukt, om man har besökt en bondgård eller är kriminell. Och så fortsätter det fråga efter fråga på denna blankett. De är väldigt måna om sina djur- och växtliv och vill inte att oklara joggingskor ska förstöra en skörd eller resultera i att en viss art dör ut. Vi var återigen något nervösa då vi under vistelsen i NZ hade besökt en bondgård, köpt med mat, för mycket vin och hade smutsiga joggingskor. Då vi ser ut som hyvens killar så klarade vi detta galant.
Varför är då detta inlägg försenat? Jo, en sak som inte gick lika galant var att Jonte glömde sin dator på flygplanet vilket vi insåg först när vi hade checkat in på Radisson Blu i Sydney. Bloggen är väl en sak vi hade väl blivit tvungna att ta in på ett internetcafé men på datorn låg ALLA våra semesterbilder sparade!!! En del har vi sparat på Malins dator men inte alla. Vi ringde därför till Emirates igårkväll när vi kom fram till hotellet och de bad oss att återkomma idag.
Vi försökte inte tänka så mycket på det och istället mötte vi upp med Stina som vi bl.a. träffade här i början av resan. Vi gick ut och drack lite drinkar på två olika ställen. Mycket trevligt! Vi kom väl hem vid ca 01.00 vilket är 03.00 för oss NZ tid så något trötta gick vi och la oss för att sova. Vaknade gjorde vi idag vid 08.00 och kastade oss på telefon för att få kontakt med Emirates. De kunde glädja oss med att de hade hittat datorn så Jonte begav sig med raska steg ner mot tågstationen för färd ut mot flygplatsen. Under tiden gick Stefan omkring på stan och turistade. Det är en väsentlig skillnad på mängden människor i hamnen nu jämfört med runt nyår. Nästan folktomt men semestern har väl tagit slut här i Australien.
Under dagen har det regnat som så många gånger förr.... Vi beslöt oss då för att vara duktiga och gick till hotellets gym för ett konditions- och styrkepass. Efter det så badade vi bastu och bubbelpool. Helt underbart var det. Just nu är vi på hotellet och ska om ett par timmar möta upp med Stina och ett par kompisar till henne för middag och kanske en sväng på stan.
På återhörande kära bloggläsare! Vi sitter och filar på en sammanfattning av resan som en del av er har önskat och det kommer nog att komma när vi är i Peking på torsdag.
Ta hand om er och fixa schysst väder till vi kommer hem på fredag.
Vi vaknade upp i tisdags med vetskapen om att detta var de sista timmarna som JMS skulle tillbringa tillsammans på minst en månad. Lite ledsamt och vemodigt må vi säga för det har vart en fantastisk tid här. Efter utcheckningen på Best Western i Christchurch käkade vi frukost inne i stan i ett väder som får anses vara bra med tanke på de senaste dagarna. Vi tog en längre promenad i Botanic Gardens där det verkade vara någon form av festligheter på gång. Barn
hade blåsa-ballong-till den spricker-tävling och en halvtrött engelsman som stod för buskishumor i andra änden av den stora parken
Vi begav oss senare tillbaka till hotellet för att hämta Bobo Explorer II som skulle tankas upp med 91 ultra bensin för sista gången av tre glada svenskar innan det var dags att ta avsked av denna resekamrat på Europcars parkering vid flygplatsen. Väl inne på flygplatsen vägde vi både väskor och bloggare för att se om de klarade viktkontrollen. Väskorna var det inga problem med däremot hade i alla fall en av resenärerna dragit på sig lite övervikt under resan. Det innebär att när vi väl kommer hem till Sverige igen är det träning som står högst upp på listan
I väntan på incheckning av våra respektive flyg gjorde vi av med de sista slantarna ur sossekassan, vår gemensamhetskassa, på en varsin sista öl för denna gång i det underbara landet Nya Zeeland. Vi hann prata lite om vad vi har hunnit med att göra under de här 4 veckorna som har gått. För oss ska det bli roligt att LÄSA bloggen vad det lider sen när vi alla väl är hemma igen. Vissa gånger har det vart väldigt mycket slit, vilket det är värt, för att få ihop bloggen med internetlösa städer.
Hej då bloggen, hej då Stefan och Jonte, hej då NZ!En sista kram och ett avsked av varandra tog vi när det var dags för Malin att kliva på sitt plan med destination Kuala Lumpur. Strax därefter boardade även Stefan och Jonte sitt Emirates-plan med destination Sydney.
Hej då Malin! Ha det så kult på resan :)
Planet var stort och hade ett väldigt stort utbud av 100-tals filmer och serier, spel, musik m.m. Det serverades god mat och vi tog oss ett glas rött på denna knapp 4 timmar långa flight. I Sydney så stod vi med både pass och våra "arrival cards" redo. För er som inte har besökt NZ eller Australien så är de väldigt hårda med vilka de släpper in och vad resenärerna har med sig. Man är tvungen att deklarera för alkohol och tobak vilket inte är så konstigt. Men även för mat, frukt, om man har besökt en bondgård eller är kriminell. Och så fortsätter det fråga efter fråga på denna blankett. De är väldigt måna om sina djur- och växtliv och vill inte att oklara joggingskor ska förstöra en skörd eller resultera i att en viss art dör ut. Vi var återigen något nervösa då vi under vistelsen i NZ hade besökt en bondgård, köpt med mat, för mycket vin och hade smutsiga joggingskor. Då vi ser ut som hyvens killar så klarade vi detta galant.
Varför är då detta inlägg försenat? Jo, en sak som inte gick lika galant var att Jonte glömde sin dator på flygplanet vilket vi insåg först när vi hade checkat in på Radisson Blu i Sydney. Bloggen är väl en sak vi hade väl blivit tvungna att ta in på ett internetcafé men på datorn låg ALLA våra semesterbilder sparade!!! En del har vi sparat på Malins dator men inte alla. Vi ringde därför till Emirates igårkväll när vi kom fram till hotellet och de bad oss att återkomma idag.
Vi försökte inte tänka så mycket på det och istället mötte vi upp med Stina som vi bl.a. träffade här i början av resan. Vi gick ut och drack lite drinkar på två olika ställen. Mycket trevligt! Vi kom väl hem vid ca 01.00 vilket är 03.00 för oss NZ tid så något trötta gick vi och la oss för att sova. Vaknade gjorde vi idag vid 08.00 och kastade oss på telefon för att få kontakt med Emirates. De kunde glädja oss med att de hade hittat datorn så Jonte begav sig med raska steg ner mot tågstationen för färd ut mot flygplatsen. Under tiden gick Stefan omkring på stan och turistade. Det är en väsentlig skillnad på mängden människor i hamnen nu jämfört med runt nyår. Nästan folktomt men semestern har väl tagit slut här i Australien.
Under dagen har det regnat som så många gånger förr.... Vi beslöt oss då för att vara duktiga och gick till hotellets gym för ett konditions- och styrkepass. Efter det så badade vi bastu och bubbelpool. Helt underbart var det. Just nu är vi på hotellet och ska om ett par timmar möta upp med Stina och ett par kompisar till henne för middag och kanske en sväng på stan.
På återhörande kära bloggläsare! Vi sitter och filar på en sammanfattning av resan som en del av er har önskat och det kommer nog att komma när vi är i Peking på torsdag.
Ta hand om er och fixa schysst väder till vi kommer hem på fredag.
måndag 23 januari 2012
SIsta heldagen med JMS
Igår var det filmkväll på rummet då regnet fullkomligen vräkte ner. Vi har aldrig vart med om mer regn och var ett tag lite fundersamma över om taket skulle hålla för allt vatten. Vi somnade ganska så sent och Jonte vaknade imorse av att vår grannar smällde i dörren, trodde han. Jonte berättade att dessa gäster var ganska osmidiga som lät så pass mycket på morgonen med tanke på att folk vill sova längre än till 05.00.
Denna dag, som för övrigt är vår sista heldag tillsammans på denna resa innan Stefan och Jonte drar till Sydney och Malin till sydostasien, inleddes med att vi fixade och trixade inför för morgondagens flighter. Vi satt även och funderade vad vi skulle göra idag då stora delar av stan, som tidigare nämnts, är avstängd.
Efter morgonens bestyr begav vi oss till den delen av staden Christchurch som är öppen för en brunch. Goda smörgåsar med ägg & bacon och även kyckling med brie förtärdes till allas belåtenhet.
Mätta och belåtna så begav vi oss ut från stan, det var återigen tävlingsdags! På agendan idag hade vi en sport som ingen av oss tidigare har provat på nämligen Dirt Kart. Jonte och Stefan fick klä på sig motoroveraller, låna racingskor och hjälm och bilarna som skulle köras var ordentligt leriga. Banan var 300 meter lång, kurvig, lerig och våt. Två äldre och mycket trevliga farbröder drev detta ställe och instruerade grabbarna i hur man skulle köra och vilken teknik som var bäst. När motorerna var igång drog Jonte först iväg och Stefan strax därefter.
Det var knivigt och lerigt men fantastiskt roligt. Malin fotograferade samtidigt som hon samtalade med de trevliga herrarna vid sidan om men inte ens detta hindrade henne från att få lera på sig när Stefan och Jonte kom farandes längs med banan. Under Malins samtal vid sidan frågade en av farbröderna henne om vi hade märkt av de tre jordbävningarna som hade ägt rum under morgonen. Det hade vi inte men det var alltså det som Jonte hörde när han hade vaknat och inte några grannar. Oroliga läsare kan snabbt lugnas med att detta skalv knappt har nämnts i media eller på stan i Christchurch. Så åter till loppet. Hur gick det egentligen? Jo vi körde på i dryga 15 minuter och på slutet hade grabbarna fått in tekniken. Leriga och mycket nöjda kom de i mål och den spännande resultatlistan skulle snart presenteras. Som segrare stod Stefan som mäktade med 32 varv med bästa varvtid på 21,323 sek mot Jontes 27 varv med bästa varvtid på 21,584.
Leriga och väldigt glada drog vi vidare för att besöka The Royal New Zealand Air Force Museum men dessförinnan hann vi med att reka Christchurchs flygplats och var vi ska lämna tillbaka bilen imorgon. Väl på museet strosade vi omkring och spanade in Nya Zealands flyghistoria från 1917 fram till idag. Väldigt häftigt att se må vi säga. Besöket avslutades med en fika innan vi begav oss tillbaka till hotellet.
Nu på kvällen har vi ätit, badat bubbelpool, börjat packa och tvätta ur väskor och skor så att vi inte fastnar i tullen på vägen. Vi har nog att tänka på då vi ska deklarera mat, vin och för tunga väskor (Jonte har förmodligen löst sitt viktproblem med väskan då han har tappat bort sin påse med 15 t-shirts). Så ett tips till er läsare är att streama Australia Border Control denna vecka så kanske ni får syn på två superbloggare!
Vår gemensamma resa börjar lida mot sitt slut för denna gång och det känns vemodigt. Vi har haft en heeeeeelt fantastisk semester och upplevt och sett otroligt många vackra och spektakulära platser. Vi funderar väl på att skriva någon form av sammanfattning av resan som helhet imorgon om ni tycker det skulle vara intressant?
Sen är frågan om ni vill att Jonte och Stefan ska blogga under de sista dagarna i Sydney? Malins vidare resa kommer ni att kunna följa här
Denna dag, som för övrigt är vår sista heldag tillsammans på denna resa innan Stefan och Jonte drar till Sydney och Malin till sydostasien, inleddes med att vi fixade och trixade inför för morgondagens flighter. Vi satt även och funderade vad vi skulle göra idag då stora delar av stan, som tidigare nämnts, är avstängd.
Efter morgonens bestyr begav vi oss till den delen av staden Christchurch som är öppen för en brunch. Goda smörgåsar med ägg & bacon och även kyckling med brie förtärdes till allas belåtenhet.
Mätta och belåtna så begav vi oss ut från stan, det var återigen tävlingsdags! På agendan idag hade vi en sport som ingen av oss tidigare har provat på nämligen Dirt Kart. Jonte och Stefan fick klä på sig motoroveraller, låna racingskor och hjälm och bilarna som skulle köras var ordentligt leriga. Banan var 300 meter lång, kurvig, lerig och våt. Två äldre och mycket trevliga farbröder drev detta ställe och instruerade grabbarna i hur man skulle köra och vilken teknik som var bäst. När motorerna var igång drog Jonte först iväg och Stefan strax därefter.
Det var knivigt och lerigt men fantastiskt roligt. Malin fotograferade samtidigt som hon samtalade med de trevliga herrarna vid sidan om men inte ens detta hindrade henne från att få lera på sig när Stefan och Jonte kom farandes längs med banan. Under Malins samtal vid sidan frågade en av farbröderna henne om vi hade märkt av de tre jordbävningarna som hade ägt rum under morgonen. Det hade vi inte men det var alltså det som Jonte hörde när han hade vaknat och inte några grannar. Oroliga läsare kan snabbt lugnas med att detta skalv knappt har nämnts i media eller på stan i Christchurch. Så åter till loppet. Hur gick det egentligen? Jo vi körde på i dryga 15 minuter och på slutet hade grabbarna fått in tekniken. Leriga och mycket nöjda kom de i mål och den spännande resultatlistan skulle snart presenteras. Som segrare stod Stefan som mäktade med 32 varv med bästa varvtid på 21,323 sek mot Jontes 27 varv med bästa varvtid på 21,584.
Leriga och väldigt glada drog vi vidare för att besöka The Royal New Zealand Air Force Museum men dessförinnan hann vi med att reka Christchurchs flygplats och var vi ska lämna tillbaka bilen imorgon. Väl på museet strosade vi omkring och spanade in Nya Zealands flyghistoria från 1917 fram till idag. Väldigt häftigt att se må vi säga. Besöket avslutades med en fika innan vi begav oss tillbaka till hotellet.
Nu på kvällen har vi ätit, badat bubbelpool, börjat packa och tvätta ur väskor och skor så att vi inte fastnar i tullen på vägen. Vi har nog att tänka på då vi ska deklarera mat, vin och för tunga väskor (Jonte har förmodligen löst sitt viktproblem med väskan då han har tappat bort sin påse med 15 t-shirts). Så ett tips till er läsare är att streama Australia Border Control denna vecka så kanske ni får syn på två superbloggare!
Vår gemensamma resa börjar lida mot sitt slut för denna gång och det känns vemodigt. Vi har haft en heeeeeelt fantastisk semester och upplevt och sett otroligt många vackra och spektakulära platser. Vi funderar väl på att skriva någon form av sammanfattning av resan som helhet imorgon om ni tycker det skulle vara intressant?
Sen är frågan om ni vill att Jonte och Stefan ska blogga under de sista dagarna i Sydney? Malins vidare resa kommer ni att kunna följa här
söndag 22 januari 2012
Christchurch
Idag mådde vi alla bra igen och solen sken över Lake Tekapo. Tyvärr var det som ofta här på Sydön ganska svalt, trots att solen lyser.
Vi käkade frukost på ett cafe och satte oss sedan i Bobo Explorer för att transportera oss till Christchurch, Sydöns största stad med ca 350.000 invånare och sista stoppet under Nya Zeelandvistelsen.
Bilresan var 28 mil och vi var framme strax efter 14. Vi måste också inflika hur bra det har gått att hitta till alla hotell. Många städer vi varit i har inte varit jättestora, men vi hittade ju till hotellen både i Hamilton, Wellington och Christchurch och dessa är verkligen inga småstäder. Detta utan gps alltså.
Efter incheckning på ett Best Westernhotell, som verkar drivas av ett otroligt trevligt par, gav vi oss ut på stan. Man kan inte befinna sig i Christchurch utan att nämna jordbävning, eftersom hela staden präglas av det. Ledsamt faktiskt. Lite bakgrundsinfo om jordbävningarna;
Den "första" jordbävningen ägde rum den 4 september 2010 kl 4.35 på morgonen. Magnituden var 7,1 och skalvet skedde på ett djup av 10 km. Det blev en omfattande förstörelse men ingen människa dog.
Ett stort efterskalv skedden den 22 februari 2011, alltså för precis elva månader sedan idag. Magnituden var på 6,3 och epicentrum var ca 10 km från Christchurch centrum och det skedde på ett djup av 5 km. Trots att detta skalv hade lägre magnitud än det första så bedömdes det till en 9:a på MMI-skalan, vilket gör det till en av de kraftigaste jordbävningarna någonsin i ett stadsområde. Denna jordbävning ägde rum på ett lägre djup och den skedde också kl 12.51 då det var mycket människor i rörelse. Det ledde till att 181 människor dog och förstörelsen var omfattande. Bland annat blev Christchurch katedral från 1850-talet förstörd (den hade tidigare skadats i jordbävningar fem gånger tidigare). Vi har just nu ingen aning om den kommer att byggas upp eller inte. Ungefär en tredjedel av byggnaderna i centrum blev skadade och fick rivas.
Efter denna jordbävning har flera mindre skalv inträffat; 13 juni 2011 (magnitud 5,6), 23 december 2011 (5,8) och 2 januari 2012 (5,1). Det var alltså bara tre veckor sedan det senaste. Dessa skalv har dock endast orsakat mindre skador och inga dödsfall.
Så idag har vi knallat runt lite i de centrala delarna. Dock är det område som tidigare var huvudgatorna i city helt avspärrat för allmänheten. Endast de som bygger/river/rensar upp i området har tillträde. Istället har man gjort något slags alternativt centrum utanför avspärrningarna. Caféer, banker, butiker osv inryms i portabla moduler som är staplade på varandra. Idag var det inte mycket människor i rörelse och om det var för att det var söndag eller för att folk inte vill gå ut det vet vi inte. Tydligen har många människor flyttat härifrån sedan jordbävningen, permanent eller tillfälligt. I fredags när vi var ute pratade vi med en tjej som flyttat från Christchurch till Queenstown efter jordbävningen. Hon tyckte inte det kändes bra att vara kvar.
Så att knalla genom Christchurch centrum idag kändes sorgligt. Vi får hoppas att de kan bygga upp allting på ett bra sätt.
På vår promenad genom stadens gator upptäckte också Jonte ett känt namn. Läsare från Gamleby ser ju här att ett välkänt koncept från "byn" även fungerar här på andra sidan jorden.
Senare på em tog vi bilen och åkte upp på ett berg för att se på utsikten över staden.
Under dagen har det varit sol och ösregn om vartannat. Nu vräker det ner så vi har hållit oss hemma efter god pasta på ett italienskt ställe. Imorgon vet vi inte vad vi hittar på. Det är vår sista heldag i NZ.
Vi käkade frukost på ett cafe och satte oss sedan i Bobo Explorer för att transportera oss till Christchurch, Sydöns största stad med ca 350.000 invånare och sista stoppet under Nya Zeelandvistelsen.
Bilresan var 28 mil och vi var framme strax efter 14. Vi måste också inflika hur bra det har gått att hitta till alla hotell. Många städer vi varit i har inte varit jättestora, men vi hittade ju till hotellen både i Hamilton, Wellington och Christchurch och dessa är verkligen inga småstäder. Detta utan gps alltså.
Efter incheckning på ett Best Westernhotell, som verkar drivas av ett otroligt trevligt par, gav vi oss ut på stan. Man kan inte befinna sig i Christchurch utan att nämna jordbävning, eftersom hela staden präglas av det. Ledsamt faktiskt. Lite bakgrundsinfo om jordbävningarna;
Den "första" jordbävningen ägde rum den 4 september 2010 kl 4.35 på morgonen. Magnituden var 7,1 och skalvet skedde på ett djup av 10 km. Det blev en omfattande förstörelse men ingen människa dog.
Ett stort efterskalv skedden den 22 februari 2011, alltså för precis elva månader sedan idag. Magnituden var på 6,3 och epicentrum var ca 10 km från Christchurch centrum och det skedde på ett djup av 5 km. Trots att detta skalv hade lägre magnitud än det första så bedömdes det till en 9:a på MMI-skalan, vilket gör det till en av de kraftigaste jordbävningarna någonsin i ett stadsområde. Denna jordbävning ägde rum på ett lägre djup och den skedde också kl 12.51 då det var mycket människor i rörelse. Det ledde till att 181 människor dog och förstörelsen var omfattande. Bland annat blev Christchurch katedral från 1850-talet förstörd (den hade tidigare skadats i jordbävningar fem gånger tidigare). Vi har just nu ingen aning om den kommer att byggas upp eller inte. Ungefär en tredjedel av byggnaderna i centrum blev skadade och fick rivas.
Efter denna jordbävning har flera mindre skalv inträffat; 13 juni 2011 (magnitud 5,6), 23 december 2011 (5,8) och 2 januari 2012 (5,1). Det var alltså bara tre veckor sedan det senaste. Dessa skalv har dock endast orsakat mindre skador och inga dödsfall.
Så idag har vi knallat runt lite i de centrala delarna. Dock är det område som tidigare var huvudgatorna i city helt avspärrat för allmänheten. Endast de som bygger/river/rensar upp i området har tillträde. Istället har man gjort något slags alternativt centrum utanför avspärrningarna. Caféer, banker, butiker osv inryms i portabla moduler som är staplade på varandra. Idag var det inte mycket människor i rörelse och om det var för att det var söndag eller för att folk inte vill gå ut det vet vi inte. Tydligen har många människor flyttat härifrån sedan jordbävningen, permanent eller tillfälligt. I fredags när vi var ute pratade vi med en tjej som flyttat från Christchurch till Queenstown efter jordbävningen. Hon tyckte inte det kändes bra att vara kvar.
Klockan i det skadade kyrktornet har stannat på 12.51 då skalvet ägde rum.
Tillfälliga butiker, etc.
Så att knalla genom Christchurch centrum idag kändes sorgligt. Vi får hoppas att de kan bygga upp allting på ett bra sätt.
På vår promenad genom stadens gator upptäckte också Jonte ett känt namn. Läsare från Gamleby ser ju här att ett välkänt koncept från "byn" även fungerar här på andra sidan jorden.
Senare på em tog vi bilen och åkte upp på ett berg för att se på utsikten över staden.
Under dagen har det varit sol och ösregn om vartannat. Nu vräker det ner så vi har hållit oss hemma efter god pasta på ett italienskt ställe. Imorgon vet vi inte vad vi hittar på. Det är vår sista heldag i NZ.
lördag 21 januari 2012
I bland är man trött
I morse var det tre slagna hjältar som vaknade till. Då den sista av resenärerna inte ramlade in förrän 04:30 så har en viss trötthet hängt med under dagen. Jonte fick tillslut som han ville, en rejäl utgång.
Dagens hjältinna är Malin som är den som kört bilen hela dagen. Idag har vi åkt närmare 30 mil till en stad som heter Lake Tekapo. Här kommer vi spendera kvällen på vårt motellrum. Imorgon kommer vi sedan resa vidare mot nya mål. Staden är mest känd för den sjö som den har namn efter. Väldigt fina vyer är det här. Sjön är dock konstgjord då den är reservoar till ett kraftverk som ligger några mil härifrån.
Under gårdagskvällen han vi med besök på tre olika barer. Alla hade någon sorts livemusik. Det man slås av är hur trevliga Nya Zeeländarna är. Alla pratar med alla på barerna. Inte som i Sverige där man håller sig till sitt gäng.
Nu är det snart god natt time och vi håller alla tummarna för att Håkan J gör det enda rätta och lämnar in handduken.
Dagens hjältinna är Malin som är den som kört bilen hela dagen. Idag har vi åkt närmare 30 mil till en stad som heter Lake Tekapo. Här kommer vi spendera kvällen på vårt motellrum. Imorgon kommer vi sedan resa vidare mot nya mål. Staden är mest känd för den sjö som den har namn efter. Väldigt fina vyer är det här. Sjön är dock konstgjord då den är reservoar till ett kraftverk som ligger några mil härifrån.
Under gårdagskvällen han vi med besök på tre olika barer. Alla hade någon sorts livemusik. Det man slås av är hur trevliga Nya Zeeländarna är. Alla pratar med alla på barerna. Inte som i Sverige där man håller sig till sitt gäng.
Nu är det snart god natt time och vi håller alla tummarna för att Håkan J gör det enda rätta och lämnar in handduken.
fredag 20 januari 2012
AV
Jaha kära vänner. Det spritter ju i benen när man hör E-Type. Så här kan det se ut på en AV i Queenstown. Som M5 fast annorlunda:-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)